Drogabstinens
Men jag har ett beroende.
När jag var 10år gammal fick jag och min syster vår första häst.
Det gick inte lång tid förrän häst nr 2 kom.
Tiden för att umgås med kompisar blev väldigt mycket mindre, men det var ett val jag gjorde, för att få vara mer i stallet.
Vi gjorde det mesta själv, byggde iordning boxar (som självklart våra föräldrar sedan godkände), bar vattenhinkar, mockade, putsade läder, lagade täcken och i princip så var det enda vi fick hjälp med, hö.
Ja och köra till och från träningar och tävlingar, hämta spån osv.
När jag gick ut 9an så var det enda valet för gymnasiet lätt. Hästhållning - Ridsport.
Jag hade då en 3e häst/ponny.
Flyttade då till Linköping - 70mil hemifrån tillsammans med min Wonder.
Hade det fantastiskt bra, sålde Wonder och köpte min första storhäst - Niccozca V.
Hästen - Myten - Legenden.
Blod, svett och tårar var det som lades ner på henne, många tyckte hon var farlig men jag såg potentialen.
Åren gick, jag flyttade hem, tog körkort, jobbade och hade K kvar.
Hon var numera en väldigt fin häst att ha å göra med, enkel att lasta, tävlade upp mot LA:4 i dressyr, snäll att leda och stressade inte upp sig i onödan.
Men hon var fortfarande ett sto med allt det innebar.
Blev i slutet av 2013 gravid, och jag fick extrem foglossning.
K fick åka till min kompis i Skellefteå för igångsättning och försäljning.
Gick inte igenom besiktningen, hade en halv grads hälta på ena fram. Men det slutade med att jag sålde för en väldigt billig peng till ridskolan i Skellefteå.
Nu, 4år senare så har jag sån extrem ångest, det är 4år utan häst varje dag.
4år av förtvivlan.
Jag som har valt bort mina vänner under alla år för att få vara med hästarna gör att jag har det enormt svårt att knyta an till andra människor, att ha kompisar, hur gör man??
Vill jag ens ha några kompisar?
Jag har 1 vän som jag skulle göra allt för, och jag hoppas att det är samma tillbaka, men det är inget man kan styra över.
Det enda jag vill är att ha en bästa vän som man kan vara helt tyst med, men ändå känna tryggheten och att denne VILL vara omkring mig. Att kunna kramas länge utan att det känns obehagligt. Älska villkorslöst!
Men vad händer med dom jag har runt mig nu om jag skaffar häst igen? Jag lär försvinna in i min drogbubbla och stanna där.
För där är jag lycklig.
